onsdag 17 februari 2010

Våffla


Saga hejar också på Sverige så klart.




En tur till Våffelstugan för att äta just våfflor.



Mys-Saga och Mys-Farmor.


På vägen hem åkte jag och Tilde hundspann. Hon åkte med Åke förra året och han har tjatat om det länge nu men när det väl kom till kritan det här året så backade han ur. Men det gjorde inget. Jag åkte en sväng med henne.






Farmor och Åke fick ligga i våningssäng. Mormor också. Jag, Erik och Tilde låg i dubbelsängen och så Saga i vår resesäng.


/Titti

tisdag 16 februari 2010

Krig

Stora utflyktsdagen. Vi skulle åka på tur. Inte gå i de vanliga spåren utan mer vildmarksspår om man säger. Fast vi trodde att det skulle vara spårat där också. Det är ju ganska svårt för oss nybörjare att åka där det inte är några spår att ha skidorna i.


Tilde fick sitta i en pulka bakom Erik. Picknicken med varm choklad var packad. Tildes skidor fick också följa med. Ifall, ifall hon blev sugen och ville åka, vi kunde inte ta risken att inte ta med dem.


Här är spåret vi följde. Fast vi blev inte så långvariga på den leden. Det fanns inga spår där som vi trodde och dessutom var det väldigt kupperat den lilla bilten som vi åkte. Efter bara 100 meter kom världens backe som vi stannade uppe vid och kollade läget. Det var bara det att jag råkade glida iväg och kunde inte stanna så jag hade inget val utan var tvungen att åka backen hela vägen ner. Det gick ganska bra. Jag klarade nästan hela backen, så slappnade jag av och började tänka att det här går ju bra - vips så låg jag på rygg. Och framför mig hade jag världens brantaste backe, typ sådana som finns på OS-banorna. Nä, det var inget för oss. Upp igen och vidare ut på de vanliga spåren.


Så satte vi oss sidanom spåren och fikade efter en bit. Inte så charmigt och det kom löpare (heter det va, Erik?) förbi hela tiden. Varm choklad med grädde och mackor med ägg och kaviar. Mmmm Mysigt fast det snöade och fast det åkte förbi en massa skidåkare hela tiden.


På vägen hem somnade Tilde och blev nästan igensnöad. Nä, blev hon ju inte. Ser ni ju.




På kvällen grävde Erik ett rum till i Villa Villerkulla. Och så kunde vi inte låta bli att ha lite snöbollskrig. Kul!


Mysigt har man där nere i grottan. Det är ju lite varmt där nere. Eller inte varmt men ni vet isolerat på något sätt. Och så är det även ljudisolerat. Man hör ingenting av vad de säger som står utanför. Häftigt.


/Titti

måndag 15 februari 2010

Trångt

Idag var jag ensam med barnen en stund och jag har lärt mig av misstaget igår. Vi ville ju vara ute och Tilde ville åka skidor igen. Det är lättare att åka skidor i spåren så jag bestämde mig ändå för att testa att gå ner till spåren och åka lite med Tilde.


Saga sov i vagnen så det var lungt. Ingen hjälm och ingen sele behövdes. Och så tog jag pulkan med också ifall hon ville bli buren hem så kunde jag sätta henne i pulkan istället för att bära henne. Mm, det blir bra.


Skidorna fick åka i vagnen på vägen dit annars blev det för jobbigt. Fint väder var det och vi tog det lungt, inte stressa upp sig och inte bli irriterad.


Jag parkerade vagnen lite sidan om spåren. Där kunde jag sitta och njuta av solen och Tilde kunde leka och åka lite skidor om hon ville. Fast där fanns ju inga spår i och för sig. Men de var bara tio meter bort ifall hon ville testa lite. Det är så svår balansgång mellan tjat och uppmuntran. Jag vill ju uppmuntra henne till att testa och åka skidor. Jag vill också att hon ska känna att hon är duktig och att det går bra, bättre och bättre. Men så vill jag inte tjata för mycket för då kväver jag väl henne och då vill hon inte åka längre. Det är hårfint det där.

Hemma vill hon ju inte åka pulka. Jag har bestämt att vi ska åka pulka och tagit på mig alla kläder och så går vi ut. Jag vill jättegärna åka pulka - då vill inte Tilde åka. Så har det varit massor av gånger. Men det är inte bara med Tilde det är så har jag hört. Konstigt. Det som är så roligt - att åka pulka. När vi väl åker tycker hon att det är jättekul och då vill hon åka mer. Min teori är att hon inte har bestämt själv att hon vill åka. Det är ju jag som kommit med idén att vi ska åka.


Det gick bättre idag fast hon ville inte åka så mycket eftersom inte jag hade skidor på mig. Hm, okej då får vi testa med skidor imorgon och i hennes takt.


Hemma i stugan hjälpte Saga till med dammsugningen. Eller snarare sabotera genom att stänga av och sätta på, stänga av och sätta på.


Erik och Tilde grävde en snögrotta med flera, flera rum. Det var Villa Villerkulla och det var Pippis rum, Tommys rum, Annikas rum och polisernas rum. En gång kunde inte mamman krypa genom. Den var för trång och för lång. Jag klarar inte av när jag inte kan sträcka ut armarna rakt ut i sidorna - då får jag panik. Och jag menar panik. Fast om jag anstränger mig så kan jag behärska mig men jag måste verkligen anstränga mig då och tänka bra tankar. Jag har liksom inte utsatt mig för sådan prövning. När jag väl får panik, som jag fick en gång när jag fastnade i ett hål, då eldar jag ju upp mig själv och det blir bara värre.


Fast jag avslutade med att klara alla gångarna. Jag bad Erik stå redo att dra fram mig ifall jag fick panik. Instruerade honom att dra ut mig SNABBT!!! Erik fick visa först så jag såg hur han gjorde och vilken teknik han använde. Gången var för trång så man kunde inte krypa, då slog man emot rumpan i taket. Man var tvungen att åla sig genom. Men det gick bra. Jag var koncentrerad och gick in för det och visste att Erik skulle hjälpa till ifall jag behövde. Inga problem.

Tycker ni om att krypa i trånga gångar? Det är kanske inget man gör varje dag eller ens gör någon gång alls. Man kanske inte vet om man är ok med det eller inte. Jag skulle inte vilja ligga i en kista, fast det gör man nog inte så många gånger mer än en kanske. När jag dör och ska ligga i en kista ska jag ha en rund kista, tack.


Jag har förresten ett presentkort på floating. Tror ni jag klarar av det? Det är nog på gränsen. Men om man kollar på bilden nedan så kan hon ju sträcka ut sina armar ganska bra faktiskt. Och det är ju bra höjd på den också. Jag tror jag klarar det. Och så mysig musik till det. Det kan ju bli hur skönt som helst. Jag ska berätta sen hur det gick.


/Titti

söndag 14 februari 2010

Första turen

Tidigt i förmiddags gick vi upp till Åkes polare och hyrde skidor. I år blev det bara längdåkningsskidor. Inga utför. Nä, det är så korta och mesiga backar tycker jag så det är inte lönt. Så blåser det där uppe och så kostar liftkortet skjortan. Nä, det blir längd i år. Och bra pris fick vi också. Tackar för det Göran!


Tilde fick ett par skidor också. Hjälmen tycker hon var kul att ha på sig - konstig unge.


Det var jättekul till en början men så var det lite svårt och då blev det: 'Jag kan inte åka skidor. Jag kan inte åka skidor. Jag kan inte åka skidor.' Vi hade en sele som vi trodde att vi skulle ha nytta av men den var mest i vägen. Fast Tilde tyckte nog det var tryggt att ha den runt midjan verkade det som.


Hur lär man någon att åka längdskidor när man inte kan själv? Jag och mamma gick ut med Tilde i spåren. Vi tänkte att det kanske var lättare att åka där. Vi hade också på oss skidor och jag vet inte riktigt vad vi hade förväntat oss av denna första åkning men det slutade med att jag fick bära hem en skrikande och gråtande Tilde flera hundra meter. Puh, det var jobbigt!

Först var det ju så kul men sen blev det jobbigt och så blev hon arg och så blev hon ledsen och sen skulle hon bara bli buren. Det var inte lätt när jag också hade skidor på mig och har fullt chå med att hålla balansen för egen del.

Jag och mamma ville åka lite själv i spåren så jag fick bära hem Tilde. Men när hon kom på att jag var på väg hem med henne blev hon vansinnig. Hon ville åka skidor men när hon åkte skidor ville hon bara bli buren.

Det är nu folk tänker: 'Varför släpar de ut ungen i spåren. Stackars henne, hon vill ju inte. Låt henne leka i snön som ett barn istället för att ha pjäxor och skidor på sig. Så ska jag aldrig göra när jag får barn.' Hade jag varit där för tre år sedan och hört en unge som Tilde hade jag tänkt så. Och inte bara "hade", jag har tänkt så flera gånger tidigare. Konstigt hur man kan förändras. :-)

Hon ville ju faktiskt åka skidor, det var inte vi som tvingade henne. Jag frågade henne hela tiden om vi skulle gå hem och sluta åka men det ville hon inte. Så det så. Hon fick prova på det lite så fortsätter vi imorgon. Alltid har vi lärt oss något av detta - allihop.



Jag och mamma tog oss en liten runda för att känna på skidor, snö och spår. Det gick ju himla bra både för mig och för mamma. Mina små, små, små kunskaper som jag lyckades erövra förra året satt kvar en del av dem. Och mamma hon verkade vara född på längdskidor. Har inte åkt sedan hon var nio år...hm, vet inte det ja.



Så underbart fint det var. Synd att man inte hade stora kameran med sig. Fast jag har den i stugan. Men det är för jobbigt att ta med på en skidtur. Jag tog några fina bilder i alla fall med lilla kameran så får jag gå en runda sedan med stora kameran för att bara fota och inga barn ska med.


Vi fick en fin stund i solen när vi kom hem från vår skidtur. Varm choklad med grädde, mmmm. Underbart! Spåren låg bara 100 meter från vår stuga. Det var bara att sätta på sig skidorna direkt utanför dörren och köra iväg. Så jäkla bra läge på stugan. Inte allt för långt till affären och Högfjällshotellet heller.


/Titti

lördag 13 februari 2010

Tjoho - framme!

Då var vi äntligen på väg. Fullproppad bil hade vi. Och då menar jag fullproppad. Vi fick låna en box som vi hade på taket - TACK Christel & Dalle! Annars hade vi aldrig klarat det. Vi får nog investera i en sådan om det ska bli fler Sälenresor tror jag.


Mormor satt mellan flickorna där bak. Det var trångt men det jättebra. Så var de underhållna hela resan. Det behövdes ingen Pippi-film på hela resan. Kanon!


Så äntligen framme i vår mysiga stuga. Kanon för Saga att dra sig runt på golvet var det. Inga onödiga prylar uppe som man kan dra ner och slå sönder och äta upp.


En liten promenad för att orientera oss och för att inhandla mjölk och potatis och lite sån't som vi inte orkade släpa på från Stockholm. Vi hade fyra pulkor med oss till barnen men ändå fick Tilde gå den för henne långa biten till affären.


Stugan som vi bodde i. Fullt med snö utanför - ja, överallt. Det vet ni ju själva, det har ju varit massor av snö i hela landet så det var inget nytt.


Heja Sverige! Kom igen nu. Ifall det går bra för Sverige i OS har jag min mössa med mig.


Bakom Erik är Högfjället. Framför Erik är Högfjällshotellet. Det är så fruktansvärt fult så det tog jag inget foto på. Passar verkligen inte in i miljön där.

/Titti

fredag 12 februari 2010

Sääälen

Nu åker vi till Säääleeen! Tjohooo! Så här såg det ut förra året när vi var där.


Äpplepaus.


Det här året är vi två personer mer: Saga och mormor. Det blir ju superkul!

Tilde ska åka skidor har vi tänkt. Precis som Pippi. Vi ska bada, åka pulka, längdskidor, äta våfflor, dricka varm choklad och ha allmänt underbart.

Förresten skulle jag kanske inte avslöja att vi ska resa bort här där alla i hela världen kan läsa....hm. :-) Äh, det blir ett test.

/Titti

Klätterapa

Saga har börjat klättra upp så saker och ting.


Ekolådan var perfekt höjd att klättra på. Men det är inte alltid så lätt att komma ner...


Hon ställer sig upp på allting som är högre än golvet.


Och så upp och lägga sig på magen.


Och så: 'Maaammaaa, jag kommer inte neeeer.' Fast när man tar ner henne är hon inte nöjd ändå utan klilver upp direkt igen.

/Titti

lördag 6 februari 2010

Inspiration

Idag är jag på Sats inspirationsdag hela dagen. Ska bli superkul! Det brukar vara påkostat och proffsigt hela dagen. Erik är hemma själv med barnen hela dagen. Det blir kul för honom.

Sats senaste reklam som kommer allt oftare i TV nu tror jag.



Ni ska få se fler bilder sen. Nu ska jag iväg.

/Titti