Puh!

Vilken dag alltså. Sååå häftigt att vara på plats och uppleva allt detta. Men jag saknade ändå TV:n och kommentatorerna som säger vem som är vem och beskriver mer ingående vad det är man ser, kläderna, diademen, osv.

Det har varit en lång, lång dag. Hamngatan upp till Sergels torg ännu öde.

För att komma till Logårdstrappan var jag tvungen att gå runt hela slottet och Storkyrkan plus några gator till, puh. Det var kämpigt. Jag visste inte riktigt om jag var tidigt eller sent ute. Så här såg det ut på Slottsbacken 9.45.

Hääär ska jag stå. Så får jag se dem två gånger. Jaaa, fiffigt. Men det var inte bara jag som tänkte på det. Första parkett var upptagen längs hela staketet.

Här placerade jag mig. Mellan småtjejerna och småkillarna. De hade varit där sedan 6 på morgonen och jag kom nu klockan 10. Det var ganska glest så jag räknade med att jag skulle kunna avancera en aning och klämma in mig precis vid staketet.

Fanatiska tjejerna hade målat sig gul och blåa i ansiktet och helt plötsligt var de fem stycken och inte två längre.... Ja, ja, jag har ju varit här längre än de tre som tryckte sig in efter. Det ordnar sig nog.

Utrullning av gräset pågick och blommor flyttades från en plats till en annan.

Gräsutrullningsmaskinen gick het.

Här kom plötsligt drottning Beatrix av Holland och prinsessan Maxima av Holland gående med livvakter. Kanske skymtar man någon mer drottning bakom Maxima? 

Pressen fick inte gå omkring som de ville. Kom hur många bussar som helst där det stod Media på.

När gräset var utrullat var det dags för blommorna. Bråttom, bråttom, bråttom.

Åååhh, gäster, med vem är det? Inte lätt att se.

Militärer till vansinne. Av olika slag, olika uniformer och utstyrsel.

Här kommer Kronprinsessan Mary av Danmark.

Polisen funderade på att flytta fram vårt kravallstaket tio meter. 'Nä, det kan ni inte göra. Det kommer att bli kaos och panik och vi kommer inte kunna behålla vår plats. Vi har faktiskt stått här sedan sex imorse.' Kommenterade mina nya "kompisar". Det blev inte så heller som tur var.

Vagnen på väg att hämta brudparet. Med tak.... Vi kommer inte att se någonting eftersom de kommer att köra på andra hållet när de sitter i.... suck.

Jasså, det gick att fälla ner taket. Vad bra. En liten glimt fick vi. Mellan hemvärnet som stod ivägen och poliser som helt plötsligt dök upp i gul väst och så SVT:s fotograf som var tvungen att stå framför mig.

Det gick sååå fort. Kanske fem sekunder, sen var de borta.

Sju timmars väntan var över. Nu fick vi se Viktoria - i fem sekunder.

Inte det diademet som jag trodde. Men det var väl för "vardagligt". Stråldiademet har hon ju ganska ofta annars. Det hon hade idag var ju samma som Silvia hade när hon gifte sig, det kunde man ju räknat ut egentligen...

Snabbt, snabbt, snabbt. Ut med gräset hela vägen.

Jobba, jobba, jobba.

Varför måste de stå mitt för hela tiden?????

Gästerna kom ut på Logården och tittade fram.

Mary kostade på sig en vinkning när någon ropade hennes namn.

Och här, vem är det?? Vilken blaffigt diadem, inte alls snyggt!! Det är ju större än hela hennes huvud. Fast jag hörde att när de var så högt så kallas det tiara istället.

När de blå och gula flickorna skrek på Mette-Marit ville hon inte kosta på sig någon vinkning. En diskret nickning och ett leende...tråkigt.

18 Jas-plan som också tog bara några få sekunder.

Spaniens prinsessa va? Och så Daniels föräldrar.

Ååååh, Silvia hade en fin klänning.

Jäkla hatten på nissen som stod precis framför.

Mammor och pappor och syskon på Logårdstappbalkongen. Fast var är Daniels syster??

Nu, nu, nu, kommer dem. Var beredd med kameran. Det är nu det gäller. Jag fick en glugg precis mellan två nissar i uniform.

Genom porten som var sååå fint smyckad.

Inte ville de stanna i porten och inte ville de le heller.

Fin klänning tycker jag. Inte lång ärm som jag trodde.

Nissar ivägen över, överallt.

Hej hej! Jag tycker att Daniel vinkar mesigt. Och så ler han också lite töntigt när han har stängd mun. Som Joker, säger Erik.

Alltid lika fin - Drottning Margarethe av Danmark.

Fort, ladda inte bilderna i datorn och sedan snabbt iväg till tidningen eller vad det nu är de jobbar åt.

Så var det slut! Ingen mer Viktoria och Daniel. Snabbt hem till TV:n för att se middagen och höra talen. Runt hela slottet igen. Smockat med folk. Hur ska det gå i T-banan? Det gick inte alls. Inte så mycket folk alls som jag trodde. Men det hade skett en olycka i Västra skogen så trafiken stod stilla. Gå till Fridhemsplan och där finns ersättningsbussar. Va fan! Jag tog en taxi.

En sån fantastisk dag. För Viktoria och Daniel alltså. Ja, för mig också och för alla andra också. Sju timmars väntan.... Ja, det var det värt! Det gick faktiskt väldigt snabbt. Vi pratade med varandra och tittade på allt som hände runt om. Det som gick långsammast var tiden under vigseln. Då visste vi att snart kommer dem. Oj, vad långsamt det gick.

/Titti