Materialare

När jag vaknade imorse visste jag att det är idag det gäller. Det är idag jag ska ut och springa direkt efter jag lämnat tjejerna på förskolan. Det som jag tänkt så länge men som inte blivit av. Idag skulle bli den första gången. Hade inget att skylla på. Har nya skor. Har nya byxor, långa som korta, har T-tröjor, har överdragströja, har gummisnodd till håret, har strumpor för 130 kr, har allt.

Tittar ut - regn - suck. Ööösregn - suck. Men nu kan jag ju inte springa, "vad synd". "Det var ju verkligen synd." Jag äter i alla fall en liten frulle ifall ifall jag ändå ska springa.

(Fan - det har slutat regna.)

På med löpar-kläderna. På med kläderna på ungarna. Idag hade vi bestämt att de skulle äta frulle på förskolan. Helt plötsligt tog det ju bara 30 minuter och gör dem i ordning. Kanske vi ska göra det i fortsättningen. Frukost på förskolan. Fast då gäller det att jag och Erik äter frullen innan dem går upp, annars går det inte. Jag får äta men inte dem - inte så jyst. (Hur stavar man jyst? Jyst? Schyst? Just? ... jag vet inte, jag är släkt med Peter)

Sprang runt sjöarna. SÅ JÄKLA SKÖÖÖÖNT!!! Det regnade hela tiden, lite ibland och lite mer ibland. Jag blev aldrig blöt hela vägen igenom, det var bara skönt att det inte var så varmt. Underbart! Jag kunde ha sprungit hur länge som helst kändes det som. Det är mest benen som det känns jobbigt i. Flåset är inga problem.

Kanske skulle jag anmäla mig till Göteborgsvarvet i alla fall? Erik och Henke skojade om det i helgen - att jag skulle vara med, jag såg stark ut, många tippar att jag ska gå starkt under året och ha min kulmen om ett år på Varvet... och allt det där de är expert på att prata om - i timmar. Hade ju klart varit himla roligt att vara med. Men det är ju 2,1 mil. Sååå långt är nog inte min kropp byggd för att springa. Fast om jag bestämmer mig nu så har jag ganska lång tid på mig att träna. Det kan vara en sporre och en motivation att gå ner i vikt. För ska jag springa så långt blir det väldigt jobbigt att bära runt på så många kilon. Erik har visst redan anmält sig.

Men vem ska passa barnen då? Nä, det går inte. Jag måste ju passa barnen när Erik springer. Så, då behöver jag inte fundera över det mer. Avgjort. :-)

Tänk att det ska vara så att man/jag bara letar efter ursäkter för att slippa fast än jag BARA gör detta för min skull. Jag gör detta för att jag vill må bättre och gå ner i vikt och vara piggare och en massa. Varför ska jag då leta ursäkter för att komma ut och springa? Så jäkla korkat. Hjärnan är primitiv.