Febern kryper allt närmare. Jag har haft det i kroppen några dagar nu men anstränger mig till det yttersta för att inte bli sjuk. Hade mina två cykel-klasser i går och i förrgår och det gick bra. Antingen blir jag bättre av att träna eller också brakar det loss ordentligt. Men nä, inget av det. Känslan ligger kvar i kroppen och vill inte bryta loss och tänker visst inte försvinna heller....
Sova mycket är nyckeln tror jag. Det är just det som är en utmaning för oss just nu. Saga vaknar för hon har ont i tungan eller för hon är kissigt eller bajsigt (säger hon) eller för att hon kissat i sängen när mamman glömt ta på blöjan.... Tilde vaknar för hon har mardrömmar och vill komma in till oss och sova. Hon är rolig, det första hon säger när hon kryper ner i vår säng: "Kan du flytta dig lite pappa, så jag får plats. Mamma, du också. Saga, flytta dig." Kommer in till vår säng och kräver att hon ska ha mest plats och att ingen får vidröra henne. Fast nu har vi gjort klart för henne. Ska hon sova hos oss så äääär det trångt. Vill hon inte trängas så är det den egna sängen som gäller. Man blir ju verkligen primitiv i hjärnan när det handlar om brist på sömn. Tålamodet är inte på topp när man gång på gång blir väckt på nätterna...
Jag försökte smyga iväg till soffan en natt. Åh, skönt, tänkte jag. Ända tills jag hörde små tassande steg och sen: "Mamma, Saga vill ligga hos dig." Upp igen, hämta kudde, täcke och gosedjur, så fick hon sova på mitt bröst. Mysigt i och för sig men f-n vad jag hade ont i ryggen på morgonen. Samma ställning hela natten...
Får se hur det blir i natt - spännande!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar