Kö!!

På vägen till Vårdcentralen fick jag för mig att alla barnvagnar som gick samma håll som vi skulle också dit - och ställa sig före i kön. Jag gick fort, så jag hann förbi några. Kanske skulle de inte alls ställa sig i den kön, men på något sätt så kändes det så.

Oj, vilken kö. Vi kom dit 13.55 och då var där en kö på ca 100 meter - utomhus. Det hade jag inte riktigt tänkt mig att vi skulle stå utomhus. Brrr. Men som tur var var det inte så jättekallt och som tur var regnade det inte.

Jag hade med några mackor och det var omtyckt. Jag hämtade ju henne precis innan mellisen.

Det tog 1.15 timme innan vi var inomhus. Så 10 min till fram till hissarna och sen upp till sprutorna. Nästa chock. Oj, 50 nummer före... Och det gick inte snabbt. Saga sov fortfarande, sov, sov, sov. Snälla sov lite till.

Det var mycket folk där inne. Men det var gott om personal också. Två som delade ut nummerlappar och hälsodeklarationer. En som bara gick runt och frågade om vi hade några frågor. Och så en massa små rum där de tog emot en och en för att sätta en spruta i armen.

Ena sidan för vuxna (riskgrupp) och andra för barn. Vi föräldrar fick också en spruta inne i barnrummet om det fanns vaccin kvar när vi kom dit vill säga. Det var ju just tyckte jag! Av hänsyn till barnen så vi inte smittar dem, sa man. Bra tänkt!

Vi träffade Dalle i kön utanför. Vi träffade två olika grannar när vi väl kom upp och när vi skulle gå träffade vi en från Tildes förskolegrupp.

Plötsligt hade de inget att göra på vuxensidan. Då fick alla vi föräldrar gå dit om vi ville. Det gjorde jag. Sträckte fram höger arm min dumma nöt och han sa ingenting... undrar om det straffar sig imorgon. Det gick jättesnabbt och när han sa att det var klart trodde jag inte han hade börjat ännu. Trodde att han höll på att tvätta armen eller något. Konstigt att man inte äns känner när det sticker. 

"Så, klart", sa han utan att sätta på något plåster. "Får man inget plåster", sa jag. Det tyckte han var roligt, skrattade och satte på ett plåster. Då började Tilde gråta. Men det är ingen fara, det gjorde bara lite ont, ingen fara, ingen fara. Men så säger hon: "Jag vill också ha plåster." Jaha, det var inte sprutan hon var ledsen över utan att hon inte fick något plåster. Hon som är plåster-fetischist, stackarn.

Tilde var duktig och väntade och väntade tålmodigt. Hon är faktiskt duktig på att vänta i allmännhet. Så in till en finlandsvenska. Det gick bra. Tilde rörde armen lite så jag kan tänka mig att det kändes lite. Tog lite extra lång tid tyckte jag för sköterskan bytte grepp innan hon sprutade in. Och dååå vaknade Saga.

När vi gick ut var klockan 16.30, då var det ingen kö alls. Bara att gå raka vägen upp. Hm, vi som stod så länge i kö och så kommer dem nu och bara glider in. Och det fanns vaccin kvar. Då vet man det till nästa gång. För Tilde ska nog ha en dos till verkar det som.

Inte riktigt så ont gjorde det inte. Ovan är mer att hon ville se fotona jag tog på henne i kameran. "Få jag se, få jag se, få jag se, FÅÅ JAG SEEEE!!!"

/Titti