Tilde sa för ett tag sedan när jag kom hem från morgonträningen: 'Du e duktig och träna, mamma. Jag e för liten för o träna.'
Idag när jag skulle gå och träna sa hon: 'Jag ska också träna, mamma.' Tog på sig mina träningsskor och öppnade dörren och gick ut i trapphuset. 'Hejdå, nu ska jag träna.'
Det hänger man ju med på till en början och tycker det är gulligt och roligt: 'Ja, det är klart att du också ska träna.' Och Tilde ger sig inte heller. Men så kommer vi till ögonblicket då man måste säga hur vi egentligen ska göra. Att Tilde ska stanna hemma och jag ska gå och träna... 'När du blir lite större ska du följa med och träna.'
Efter en stund säger Tilde. 'Nu är jag lite större och kan träna'. Hm, ja det är klart. Lite större än för bara en minut sedan men det var ju inte riktigt så jag menade. Tilde vill verkligen följa med. Det hela slutar med att Erik får bära en gråtandes unge från ytterdörren när jag går iväg.
Lilla gumselumsan. SATS har någon form av rörelse för barn på vissa center men då måste man ju vara fyra år. Det är ett tag till dess.
/Titti
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar