och på leksakslådorna.
och på den spelande mobilen. Men det går inte lika bra. Ni ser det inte här men sekunden efter detta foto så trillar hon bakåt eftersom mobilen rör sig.
Hon har fått kläm på hur man sätter sig ner utan att slå ihjäl sig. Böj på benen och så släpp taget och så duns ner på golvet. Fast det är bra mycket mindre duns än vad det var tidigare när hon hade spikraka ben och bara släppte. De där knäböjen gör susen. :-)
Sälandet som hon höll på med tidigare är nästan helt borta.... Nu kryper hon bara. Fast det går fortare ändå att "säla" men hon ökar stadigt takten på krypningen för varje dag som går.
Och så går hon runt på möbler och grejer men det vet ni ju redan. Tar tag i byxbenen och reser sig upp också. Och så gärna gnälla lite så vet hon att hon får komma upp efter ett tag när man inte står ut längre eller när man måste flytta på sig.
Hon kan ju ha "mobilen" som gå-hjälpmedel. Det blir ju perfekt, stabil och rörlig på samma gång. Fast det blir svårt att komma fram med den i och för sig.
Det ser ut som hon anropar någon där uppe. Men den hon anropar på är faktiskt mig.
/Titti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar