Halva familjen begav sig tidigt på morgonen till Milano för italienskt derby: Inter - Milan. Frulle på tåget samtidigt som vi njöt av utsikten som tyvärr Erik missade gång efter gång.
Vi gick lite i stan. Och med stan menar jag MILANO!! Häftigt att bara kunna åka några timmar med tåg och så befinner man sig i Milano. Coolt! Vi kollade in domkyrkan på håll, helt enormt stor. Den rymmer 40 000 personer, tog 500 år att bygga. Kan inte vara lätt att vara med och bygga den när man inte når slutet på lååånga vägar.
Slutmålet på vår resa var förståss San Siro och Stadio Meazza. Helt enorm stadion som tar in 80 000 personer. Känslan när man kliver upp för trapporna och ser mer och mer av stadion är obeskrivlig. Sååå stor arena, sååå branta trappor, sååå mycket folk. Våran Zlatan var loj i första halvlek, gick omkring och larvade sig och tecknade att han ville byta. Efter paus fick han däremot spring i benen och gjorde ett mål och var inblandad i flera farligheter. Sista fem minutrarna gick han omkring igen och larvade sig. Satt till och med ner på huk vid sidlinjen ett tag. Efter matchen kunde vi läsa på nätet att Zlatan faktiskt mådde dåligt, så han är förlåten. :-) Vad det blev i matchen? Tja, jag minns inte riktigt, fråga Erik. Inter vann i alla fall.
På tågresan hem hade vi vansinnigt roligt. Jag hade med min iPod som vi lyssnade på. Erik valde en låt från iPod:en och mamma skulle försöka sjunga med så gott det gick. Vansinnigt svårt när man inte kan texten och vansinnigt roligt för oss andra som lyssnade: "nana, mmm, mmmm, ......, .... Jobbar som fan". Kom det bara. Sååå kul vi hade! Peter, Erik och jag sjöng också. Jag gick in för att sjunga texten hela tiden vilket också blev fel hela tiden. När man försöker sjunga en text på engelska som man inte kan men ändå sjunger med låter det tydligen som kinesiska...de skrattade något enormt åt min kinesiska... Till slut fick vi lägga av för våra skrattmuskler inte orkade mer.
Mammas "jobbar som fan" finns på YouTube men ni kan även kolla här nere.
/Titti