Lejon

Bara en liten bit.

Kolmården

Klockan 10.00 hängde vi på låset till Kolmården. Nästan i alla fall.

Vi gick genom hela parken på väg till nya Safarin. Passerade aporna ganska snabbt utan störningar.

Och så i nya linbanan som var jättebra!!

Björnarna är inzoomade med kameran men man såg faktiskt väldigt bra. Och man fick se samma djur flera gånger ibland.

Första gången man såg lejonen var de ganska långt ifrån.

Mot delfinerna.

Sååå häftigt det var med delfinshowen! Helt fantastiskt vad de kunde hitta på. Det var första gången jag var på något sådant härade. Det var jättekul tyckte jag. Barnen också och pappan också och mormorn också.

Tilde ville så gärna ha ett lejon-gosedjur. Hon har ju bara 100 stycken gosedjur hemma och det gör väl inget med ytterligare ett tyckte hon. Lejon har hon faktiskt inte. Hon fick köpa det själv, för egna pengar. I skötväskan ligger en liten portmonä med hennes pengar som är bra att ha ibland. :-)

Och så bamsevärlden med karusellen som Tilde åkte tre gånger.

Föräldrarna passade på att leka Mästarnas Mästare - den ena gav upp efter halva.... Ingen mästare där inte.

Så gick vi faktiskt in på terariet också. 100 kr extra.... Både Tilde och Saga tycker det är så kul med krockodiler och lejon. Helst farliga djur som äter upp andra djur. Kanske beror på att pappan brukar visa diverse olika filmer på YouTube om kvällarna.

Små, små, små gulliga apor som hoppade fritt omkring i ett rum man fick gå in i.

Och så kom vi sist till hajarna. Det är också ett djur som ofta förekommer på filmerna om kvällarna. Kul att se live tyckte barnen.

Under hela dagen var temat: "Inte äta upp Thaga. Inte äta upp mamma. Inte äta upp Tilde. Inte äta upp pappa."

Kalas

Känner du igen den här typ av foton, mamma? Liten flicka med klänning och paket - på väg till kalas. Helst ska ju klänningen matcha papperet på paketet, eller hur, mamma?! :-) I detta fall var det faktiskt Tilde som valde färg på både papper och band. Jag ska se om jag hittar ett bra foto som jag kan scanna in ska ni få se om vi är lika eller inte.

Cassandra 4 år.

Fiskdamm och godispåse - mmm. Premiär för Tilde med klubba i munnen. :-) De andra godisarna var inte goda sa hon.... "Ska du inte ha dessa? Jag kan ta dem." säger mamman snabbt.

Jättekul att gå på kalas, tyckte Tilde. Och jag med förståss. Nu ska vi börja planera Tildes kalas.

Som många anat

Kolla in den här förstasidan på Hänt Extra:

Som dem lurar en för att köpa tidningen. Det borde vara förbjudet!

"Som många anat..." Vad då som många anat?

De vill att man ska tro att de inte kan få barn, eller? Vad tänker ni? Vad tror ni det handlar om?

Fast det som retar mig mest är att jag går på det och att jag vill köpa tidningen. För att sedan läsa "artikeln" och upptäcka att jag är lurad - igen. Suck. Fast än har jag inte köpt den. Jag ska försöka stå emot så länge jag bara kan.

Göteborg

Göteborgshelgen är uppdaterad längre ner på sidan. :-)

Materialare

När jag vaknade imorse visste jag att det är idag det gäller. Det är idag jag ska ut och springa direkt efter jag lämnat tjejerna på förskolan. Det som jag tänkt så länge men som inte blivit av. Idag skulle bli den första gången. Hade inget att skylla på. Har nya skor. Har nya byxor, långa som korta, har T-tröjor, har överdragströja, har gummisnodd till håret, har strumpor för 130 kr, har allt.

Tittar ut - regn - suck. Ööösregn - suck. Men nu kan jag ju inte springa, "vad synd". "Det var ju verkligen synd." Jag äter i alla fall en liten frulle ifall ifall jag ändå ska springa.

(Fan - det har slutat regna.)

På med löpar-kläderna. På med kläderna på ungarna. Idag hade vi bestämt att de skulle äta frulle på förskolan. Helt plötsligt tog det ju bara 30 minuter och gör dem i ordning. Kanske vi ska göra det i fortsättningen. Frukost på förskolan. Fast då gäller det att jag och Erik äter frullen innan dem går upp, annars går det inte. Jag får äta men inte dem - inte så jyst. (Hur stavar man jyst? Jyst? Schyst? Just? ... jag vet inte, jag är släkt med Peter)

Sprang runt sjöarna. SÅ JÄKLA SKÖÖÖÖNT!!! Det regnade hela tiden, lite ibland och lite mer ibland. Jag blev aldrig blöt hela vägen igenom, det var bara skönt att det inte var så varmt. Underbart! Jag kunde ha sprungit hur länge som helst kändes det som. Det är mest benen som det känns jobbigt i. Flåset är inga problem.

Kanske skulle jag anmäla mig till Göteborgsvarvet i alla fall? Erik och Henke skojade om det i helgen - att jag skulle vara med, jag såg stark ut, många tippar att jag ska gå starkt under året och ha min kulmen om ett år på Varvet... och allt det där de är expert på att prata om - i timmar. Hade ju klart varit himla roligt att vara med. Men det är ju 2,1 mil. Sååå långt är nog inte min kropp byggd för att springa. Fast om jag bestämmer mig nu så har jag ganska lång tid på mig att träna. Det kan vara en sporre och en motivation att gå ner i vikt. För ska jag springa så långt blir det väldigt jobbigt att bära runt på så många kilon. Erik har visst redan anmält sig.

Men vem ska passa barnen då? Nä, det går inte. Jag måste ju passa barnen när Erik springer. Så, då behöver jag inte fundera över det mer. Avgjort. :-)

Tänk att det ska vara så att man/jag bara letar efter ursäkter för att slippa fast än jag BARA gör detta för min skull. Jag gör detta för att jag vill må bättre och gå ner i vikt och vara piggare och en massa. Varför ska jag då leta ursäkter för att komma ut och springa? Så jäkla korkat. Hjärnan är primitiv.

Stockholm

Helt galet mycket folk på väg hem från jobbet vid T-centralen....

Alla rusar. Alla har bråttom. Vill hem. Eller också bor de bara i Stockholm helt enkelt.

Mini Göteborgsvarvet

Förväntansfulla löpare... I alla fall den ena.

Den andra vet inte alls varför hon är där över huvud taget. "Vad gör jag här när det öser regn ner?"

Publiken var i alla fall förväntansfull.

Heja, heja. Tilde först, sen mamman, sen Saga. Den sista fick verkligen jobba i det tempot som Tilde drog upp. Hon förstod väl ingenting. Undrade varför vi sprang så dant och hejade på och höll på. Stackarn.

Medaljen smakade gott.

Lunchen fick bli under tak.

Efter lunch ville Tilde ta en runda till. Då var hon verkligen på hugget och sprang utan och hålla handen. Kolla in papporna ovan. "Kom igen nu. Spring. Bara en liten bit kvar. Spring då! Spring om tjejen där. Kom igen!" :-)

Det verkade som Tilde förstod vem Erik menade...

...och tog honom på allvar och sprang om i spurten.

"Kram! Bra jobbat! Du tog henne på slutet, bra jobbat."

Medalj

Glada efter målgång.

Göteborgsvarvet

Spårvagn på väg till loppet. Saga satt o sjöng blinka lilla fäna där och bä bä vit lamm högt, riktigt högt så det roade hela vagnen.

Picknick bland löparna.

Söta Johanna.

Söta Elin och söta Tilde.

Elin var ganska mycket längre än Tilde. Fast så är hon också två år äldre.

Cattis har sprungit 500 meter - ser pigg ut.

Promenad hem från bussen.

Handuken

Erik fick tyvärr kasta in handuken idag. Att springa med halsont kan innebära hjärtmuskelinflammation och det ska man ha respekt för. Cattis sprang som planerat o fick sin välförtjänta medalj.

Imorgon gäller det för flickorna. Målet är att alla fyra ska komma i mål. :-) Saga 2, Johanna 3, Tilde 4 och Elin 5,5 år.

Mot kör mot Göteborg

En svettig Saga på väg till Göteborg.

När kommer bussen?

Sitter o väntar på bussen. Först tänkte jag ta T-banan men när jag gick förbi busshållplatsen kom jag på att åker jag buss slipper jag byta, tar 30 min. Tunneln tar bara 10 min första sträckan men så ska jag byta o vänta.

Nu sitter jag istället här o väntar på en buss som inte verkar komma.

Ska jag ändra mig o gå ner till T-banan i alla fall? Vilket går snabbast?

Går jag ner till T-banan så har väl den precis gått o ju längre jag väntar här desto troligare är det att nästa buss kommer.

Var går gränsen för att jag ska gå ner till tunneln i alla fall?

O nu har jag fördrivit tiden med att skriva det här inlägget på min smartphone så nu e bussen här. :-)

Springa

I morgon åker vi till Göteborg. Erik ska springa Göteborgsvarvet - undrar hur det går? Han har lite ont i halsen idag, stackarn. Hoppas att det går över.

Tjejerna ska också springa: 250 meter. Kommer de i mål får de medalj och lite.

Ska bli skoj!

Lycka!

Lycka är när man ser en sådan här hylla i affären:

Eller hur mamma?!

Första rundan

Första rundan på flera, flera år är avklarad idag. Åååh, vad skönt!! Alltså skönt att vara igång, skönt att springa och skönt att ha lite ont.

Vi gick ombytta båda två till Lötsjöparken. Erik sprang först intervall 30 minuter. Jag lekte med barnen i en jättefin ny lekpark vid Lötsjön. Och så sprang jag runt båda sjöarna, ganska så exakt 30 minuter.


Längst till höger ser ni en grå kolloss - det är nya nationalarenan i fotboll man bygger där.

Jag hade peppande musik på högsta volym. Försökte springa så långsamt jag kunde för att inte förta mig första gången. Alltså, springa och springa - det var mer jogging. Det gick inte att jogga långsammare...

Så var det gjort. Perfekt! Det måste vi göra om.

Bra mamma

Nu har äntligen snön försvunnit och jag ska kanske börja springa. Lite. Jag var lite laddad imorse faktiskt. Tänkte klä om till träningskläder och gå och lämna flickorna och sedan ge mig iväg på min runda direkt. Så har jag det gjort. Kanon!

Men tji fick jag. Skorna passade inte. Efter två graviditeter har mina fötter blivit större - en storlek större... Jag vet, Erik tycker inte om det. Fast han tror fortfarande att jag har 36 i storlek, hur stora mina fötter än blir så tror han att jag har 36.

Nä, det här går inte. Ska man springa måste man ha ett par skor. Jag gick helt enkelt iväg och köpte mig ett par nya skor. Gick till Löplabbet i Råsunda stadion. Jag måste ju ha ett par ordentliga skor om jag överhuvudtaget ska kunna ta mig ut i spåren.

Jag nämde till säljaren på Löplabbet att jag varit gravid två gånger och nu måste jag ha nya för mina gamla är för små. Dessutom är de från 2006 såg jag. "Du är en bra mamma ser jag - ligger på knä och leker mycket."

"Ööh, va?" Det var ju faktiskt kul att han nämner något om det istället för att bara stå och titta på mina fula knän och tänka: "Att hon inte gör något åt sina fula knän." Det är väl skillnaden mellan män och kvinnor. Han var man och sa det högt. "Vad kul att du nämner det. Det blir en del lek, ja. Jag blev inte så glad när mina 1500-hundra-kronors-jeans gick sönder på knät bara efter ett litet tag." "Hur kändes dem skorna?" Okej, jag fattar, han vill inte höra något mer om mina dyra jeans....

Det blev ett par NewLine för lite mer pengar än vad jag tänkt mig. Men va fan, jag lever bara en gång och nu ska jag fanimej börja springa!! Och så ett par löparstrumpor för 130 kr. :-)

Tjohoooo! Se upp i spåren för nu har jag köpt nya skor.