Kallt igen

Vad är det här egentligen? Snö och värsta frosten på bilen som knappt gick och skrapa bort i morse. Suck. Det var så härligt i solen i helgen. Mmmysigt. Och så snö igen.

Jag hade inga handskar med mig så jag höll på att förfrysa mina händer, aj, aj, aj.



Tomten

Näeää, tomteluvorna ligger kvar. Det är ju skandal!

Å andra sidan har vi kvar vår julbelysning på balkongen också... Fast jag kom just på att det inte är någon julbelysning utan en vintertid-belysning och ännu har vi inte bytt till sommartid. Så det så. Fast kanske till helgen...ska de bort.

Kaffe? The?

Efter vår resa till den Haag där vi (jag och Christel) hälsade på Karin ser jag ut så här:

Jag övade först när jag satt hemma och jobbade. Det gick ganska bra tyckte jag så dagen efter vågade jag mig iväg till kontoret med scarfsen om halsen.

Det blev stående ovasioner när jag kom och serverade kaffe: "Kaffe? The? .... The? Kaffe?" Jag kände mig som en flygvärdinna och var tvungen att agera som en sådan också. Väldigt uppskattat i och för sig men kanske inte av min chef...

På Karin, som för övrigt hade ca 50 scarfsar, ser det helt naturligt ut. Inte alls som en flygvärdinna. Scarfsen är ett med henne. Konstigt hur det kan vara så olika.

Kanske har med mig att göra? Kanske tycker ni inte alls jag ser ut som en flygvärdinna, eller också gör ni det.

Jag måste öva mer! Och sluta servera kaffe till kollegorna.

Erik 39

Eriks fick frulle på sängen.

Ville inte ha tårta.

Nya vanor?

Den här boken köpte jag till Erik.

Han uppskattade skämtet sa han. "Ööh, det var inget skämt!"

"Om det tar mindre än en minut, gör det nu. Häng upp den där tröjan, sätt tillbaka boken i bokhyllan, skrapa tallriken och ställ den i diskmaskinen. Vanor som förändrar ditt liv!" kan man läsa i början av boken.

Vår?

Va faaan, nu regnar det ju! Massor....

Måste köpa nya galonisar till Tilde. Stora tillräckligt för att ha utanpå vinterkläderna.

Kanske

Kanske skulle jag börja springa lite... Kanske sen när snön är borta.... Kanske...

Kanske ska jag inte leva hela livet med att jag tycker jag är lite, lite för mullig och rund. Kanske ska jag ta tag i det där någon gång. Kanske ska jag göra det nu. Kanske har jag upptäckt att jag är 35 och på väg mot 40. Kanske har jag upptäckt att jag ser lite sliten ut utan smink på morgnarna när jag tittar mig i spegeln. Kanske har jag upptäckt att magen hänger ner utanför troslinningen. Kanske är det Tilde och Sagas fel.

Kanske är det skit samma - jag mår ju bra i övrigt. Fast, kanske ska jag börja springa i alla fall. Kanske ska jag börja använda alla fina löparkläder jag köpt en gång i tiden.

Kanske sen.

Långsam

Hur tidigt ska jag behöva gå upp för att inte Saga ska sinka min morgonrutin? Imorse vaknade hon redan 5. Min klocka ringer 4.45 när jag ska hämta barnen. Det är uträknat så jag ska vara klar o ha gått hemifrån innan något barn vaknar. Men senaste dagarna har Saga vaknat långt tidigare än vad vi kommit överens om och jag har inte varit på jobbet förrän vid 8.30.

Fast just idag var jag tvungen att stanna lite extra för att de var så himla gulliga. Tilde hjälpte Saga att ta på sig kläderna fast till slut tappade Saga tålamodet o de gick in till Erik o bad om hjälp.

Sen kunde jag gå. O då blev klockan 7.45.

Jag som i jacka

Kan någon med rätt kompetens stoppa tiden NUUU!!

Saga är så jäkla gullig så man blir helt galen. I alla fall jag och Erik. Vi vill inte att hon ska bli en dag äldre än just idag. Hon har nått sin kulmen. Eller, det vet vi i och för sig inte. Men vi vågar inte ta risken - vi vill stoppa tiden nu.

Hon pratar jättemycket nu och allt galet hon säger och får fram ur den lilla munnen är helt underbart och roligt. Så man häpnar. Hur kan hon, som är så liten tänka och prata så mycket? Det är säkert inget unikt på något sätt men jag menar ett barn som är 1 år och snart 2 månader - vilken härlig ålder.

Det är nu jag tänker att när hon blir lite äldre och inte alls så rolig och gullig (det kanske hon blir, det vet vi ju inte) vill jag ha en ny liten gullig 1½ åring, och en till och en till och en till. Fast Erik har lovat mig att påminna mig om att jag inte vill ha fler barn - någonsin. Ännu kommer jag själv ihåg det även om själva orsaken till löftet har bleknat en aning.

Vi måste filma mer så att vi kan bevara lite av den där underbara Saga 1½ år. Filma, filma, filma!!!

När vi åt frukost igår morse sa Saga: "Jag sitta uppe. Jag sitta uppe." A:et i jag är visserligen långt men ändå som ett kort A, som i jacka. Så som en polack uttalar jag. Fy, vilken fördom. Jo, men jag tror det är ganska på pricken likt. Ni kanske förstår vad jag menar. Jacka var bättre beskrivning. Hon sitter alltså och tänker på att hon vill sitta uppe i vagnen när vi går till förskolan medans vi äter frukost. Så himla gulligt! Hur kan hon göra det? Är hennes hjärna så pass utvecklad? Jasså, är det helt normalt. Ja, men jag tycker ändå det är fascinerande att höra och jag faller i skratt varje gång det kommer något ur munnen. Nästan.

Man kan riktigt se att hon tänker och anstränger sig när hon ska säga någon längre mening ibland. Så börjar hon på några ord och får inte till det riktigt men så kommer hela radangen efter ett tag.

Hon är verkligen som en pappegoja, säger efter allting man säger. Som Tilde säger framför allt.

Jag ska filma så ska ni få höra.

Vår

Det kanske är dags att byta foton i headern nu. Det var ett tag sedan Tomten var här...

Snart kanske våren kommer. :-)