Hallååå var ääär duuu?

Var tog gulliga, roliga, glada Saga vägen? Hon som strålade sååå i Sälen... Nu är det mycket gnäll och jag kan inte byta rum förrän hon hojtar: 'Nu ser jag inte dig mamma. Nu vet du att jag kommer att börja gråta om du inte kommer tillbaka. Det är lika bra att du kommer NUUUUU!!!!'

Fast - var tog alla glada roliga vuxna vägen, tänker väl Saga. Kvar finns en mamma som inte vill ge mig så mycket uppmärksamhet som jag vill. Och hon ska bara sitta vid datorn hela tiden och vill att jag ska leka själv ute i vardagsrummet. Bara tvätta, städa, plocka undan och hålla på. Varför måste hon byta rum hela tiden så jag inte ser henne, hon vet ju att jag inte tycker om det. Och var är alla andra roliga som lekte med mig så mycket förra veckan?

Jaha du Saga, sånt är livet. Jaha du mamman, sånt är livet.

Saga är faktiskt helt underbar fortfarande men det är ju det att man har lite annat att göra här hemma och vi har ju fler rum att röra oss i än vi hade i stugan i Sälen. Tidigare tyckte jag det var väääldigt jobbigt att ta hand om både Tilde och Saga samtidigt. Innan nyår när Tilde inte fick vara på förskolan så länge. Usch vad det var jobbigt. Eller ja, fram till Saga var 5-6 månader ungefär, ja, men det blir ju nyår ungefär. Jag blev så irriterad hela tiden på Tilde fast än hon bara ville väl.

Nu är det lite tvärt om, det är lättare när Tilde är hemma. Inte helt sannt kanske men ni kanske fattar. Tilde älskar att underhålla Saga och Saga älskar att  bli underhållen av Tilde. De har så kul ihop faktiskt. Leker jättefint ihop och Tilde är för det mesta snäll mot Saga. Då kan de vara inne i Tildes rum jättelänge utan att jag är med så då hjälper ju Tilde till och underlättar för mig med Saga. När Saga börjar gnälla hör man Tilde: 'Så ja, så ja, så ja, så ja. Inte va ledsen. Ta den här. Ta tåget.' och så sätter hon igång tåget så den tutar och låter.

Efter nyår fick vi ju 30 timmar på förskolan för Tilde. Det är antingen 9-15 varje dag eller också 9-16.30 månd-torsd. Först tänkte jag att jag skulle ha henne där varje dag för jag tyckte fredagen var så otroligt jobbig när hon var hemme en hel dag. Men nu när jag provat längre dagar månd-torsd några veckor har jag ändrat mig. Det är bättre att ha långa dagar så man får mer ut av dagen. Det är lättare att gå till öppna förskolan med Saga och Tilde blir hämtad vid samma tid som hennes kompisar. Och så kan vi slappa på morgnarna på fredagar eller åka till junibacken med farmor eller göra något annat skoj. Det blir ju lättare och lättare och roligare och roligare med Saga.

Fast det är ju en underbar ålder hon är i nu, Saga. Hon är så rolig när hon vaknar i sängen och är utvilad helt. Hon ställer sig upp och gunger och säger 'dadada, tatata.' Det kan hon hålla på med länge, länge.

/Titti

Plusgrader

Idag - äntligen - har de börjat skotta våra tak. Hur länge sean var det jag pratade med vår ordförande om att det var akut? I början av februari vill jag minnas att det var.

Idag har det varit plusgrader igen och nu rasar det verkligen från taken. Det var ju på tiden att de kom till oss. Fast de hann inte med vårt tak, bara grannhuset e klart. Jobbar de på helgen tro? Eller ska vi vänta till måndag innan vi kan vara säkra?

/Titti

Astrid

Junibacken idag. Tilde var ledig från förskolan och vi åkte till Junibacken med farmor. Det var ju en höjdare - verkligen. Ligger på Djurgården (heter det väl där vid Nordiska museet och Wasamuseet?). Vi tog tunnelbana och buss dit. Träffade farmor på T-banan. Det gick bra. Vi var där redan 9.30, en halvtimme innan de öppnade. Men det gäller att vara där tidigt säger de rutinerade. Sen kommer det massor av barn så man blir helt matt. När vi var där med Peter, Frida, Oscar, morfar, Gunnel och mormor vid namnfesten kom vi vid 12.30, då var det hysteriskt mycket folk och vi blev alldeles trötta av allt skrik och all värme så det slutade med att vi bara lekte lite grand, åt lunch och gick sedan hem. Inget lyckat besök kan jag säga nu i efterhand när jag idag upptäckte att det kan vara såååå mycket bättre.

Tide och farmor bakade bröd. De har ju gjort det så bra för barnen att man kan hålla på och pyssla med en massa saker som att baka och sälja varm korv med bröd och ketshup och senare (som Tilde säger om senap).

Och idag missade vi inte Pippi-föreställningen. Det gjorde vi sist. Den var rolig. Barnen är ju så tacksamma att ha en dialog med när de spelar teater. 'Var är den där Pippi?' Sa den ena sjörövaren till den andra. Då svarar ju barnen: 'Däääär är hon. Bakom dig.' Och så pekar dem och skrattar. Det blir ju faktiskt roligt.

 Och så åkte vi det där sagotåget som vi inte heller gjorde sist. Det var ju helt fantastiskt fint! Nästan alla Astid Lindgrens figurer var med och så berättade Astrid själv vad man såg hela tiden. Sååå bra gjort det var! Man åkte upp och ner och hit och dit fast väldigt långsamt. Det MÅSTE ni göra om ni är i Stockholm och gillar Astrid och hennes figurer - stora som små! Kan inte fatta att vi missade det när vi var här med Peter & C:o. Eller missade, vi valde att inte åka det. Jag valde att vi inte skulle åka det. Förlåt mig! Men nästa gång ni kommer åker vi dit igen och är där tidigt och åker tåget. Nu har jag köpt årskort till Tilde och mig så nu kan vi gå dit hur många gånger vi vill på ett år. Går man dit två gånger så har man tjänat in summan.

Är det någon som vill komma och hälsa på oss och som vill åka till Junibacken? Ni är alla välkomna!

/Titti

Akta huvudet

Det här är en allt mer vanlig syn hemma hos oss nu. Saga reser sig upp på allt hon kommer åt. Och blir stadigare och stadigare. Men det är inte så lätt på de där små runda fötterna att hålla balansen.

Och ibland är det svårt att komma där ifrån för egen maskin utan att släppa taget och slå "ihjäl" sig.

/Titti

Esse

Sån underbar dag. 20 minus och sol när jag gick till gymmet i morse. Det var ljust - tjohoo. Jag älskar när det knarrar under skorna när jag går.

Saga är i sitt esse nu. Hon är så himla glad hela tiden och livet leker verkar det som. Hela veckan vi var i Sälen har hon varit på toppenhumör. Enbart när hon inte får mat i tid så blir det lite krisigt och hon gnäller och för liv. Men vem gör inte det när man är hungrig? Det har verkligen varit superkul i Sälen på alla sätt och vis.

Vi bodde i en jättebra stuga där det inte fanns några prylar alls. Och skulle det vara bra då, tänker ni. Jo, där fanns ju möbler och det vi behövde i köket och i sovrummen men det var också allt. En TV också så klart. Annars var det inte en onödig pinal. Det var ju super för Saga som krälar runt och drar i allt hon ser. Så låg sovrummen för sig och öppet kök med vardagsrum så det var där vi tillbringade tiden inomhus. Då fick hon uppmärksamhet hela tiden och det var alltid någon som lekte och pratade med henne, inte minst Tilde.

Och så har hon börjat sova hela nätterna. Tjoho. Fem nätter i rad. Fast så första natten här hemma....hon vaknar och går inte och få tyst på - suck. Jag går upp och gör en flaska medans Erik gosar med henne i vår säng. När jag kommer tillbaka sover båda två... Jasså, det var inte så viktigt med välling?

Hoppas att hon kan komma tillbaka till sovandet hela nätterna så man kan få sova lite bättre. Men nu vet jag att hon kan somna om även om det verkar som hon inte kan det. Kanske ska man ta upp henne lite och hålla om henne och sedan kan man stoppa ner henne igen. Jag ska prova nästa natt hon vaknar.

Saga ställer sig upp allt oftare och allt säkrare nu. Vi behöver tänka på var vi lägger saker och ting så hon inte äter upp det. Hon är ju uppe på en annan höjd nu än tidigare.

Varje gång hon vaknar i sin säng är hon hur glad som helst. Det är så underbart att komma in till en jollrande Saga som har världens leende på läpparna när hon upptäcker att hon har sällskap. 'Dadada, äädää, äädää, bababa, djadjadja' Sååå underbart!

/Titti

Äntligen hemma igen!

Näää, skojade bara. Vi har haft en underbar vecka i Sälen och vi ville absolut inte åka hem igår. Inget inbrott när vi kom hem, däremot var det nystädat. :-)

Ett litet smakprov på hur vi hade det under veckan kommer här:

Uppkopplingen vi hade med oss dit upp fungerade inte... Telia, var det inte de som skulle ha bäst nät på glesbygden? Sälen kanske inte räknas som glesbygd. Vi har fått abstinens för vi inte kunnat använda datorn något där uppe. Nä, inte riktigt. Det har snarare varit skönt att slippa hålla koll på allt på nätet under veckan.

Jag kommer att uppdatera vår vecka dag för dag. Lägga upp bilder och bara kommentera med några rader. Så håll utkik under veckan på inlägg som kommer från förra veckan.

/Titti

Som Anja?

Så äntligen fick jag köra min skoter som jag tjatat om ett helt år. Ända sedan Sälen förra året har jag pratat om detta. Jag var ju i Hemavan med Trygg-Hansas it-chefer och körde skoter - bland annat alltså. Och då fick jag blodad tand. Det var ju flera år sedan. Ända sedan dess har jag längtat.

Ovan ser man gränsen mellan Sverige och Norge. Hit men inte längre, vi fick vända vid gränsen. En tydlig gräns dragen i skogen. Lite häftigt. Inte för att vi ville ta ett steg in i Norge men ändå.

Vi kom till en myr där vi fick låta hornen växa från huvudet, som ledaren uttryckte sig. Och snacka om att mina horn växte sig långa, långa. Vi körde runt, runt, runt i en oval med två raksträckor där man kunde dra på så mycket man bara vågade. Det passade verkligen mig. Det kanske ni inte tror men inuti mig bor en liten äventyrare av värsta rang. Den kan man inte tro när man läser inlägget igår om trånga utrymmen men det kallar jag inte äventyrligt.

Jag drog på allt vad skotern förmådde - 95 km i timmen kom jag upp i. Klart före Erik vill jag påpeka. Han vågade nog inte dra på så mycket verkade det som. I kurvorna fick man luta sig massor inåt så inte skotern välte, det var roligt. Ju fortare man körde i kurvorna desto mer var man tvungen att luta sig e klart.

När jag hade kört några varv och kom tillbaka stod Erik, mamma och en guide och tittade. De hade tydligen följt mig runt. Så sa mamma de magiska orden: 'Han säger att du kör bäst av alla här. Han säger att du bör köpa en skoter.' Tjohoooo, vad kul att höra! Jag vill verkligen ha en skoter. Men vad ska jag med den till. Köra till jobbet här i Stockholm? Nä, går ju inte. Kanske skulle jag ha en motorcykel. Nä, det har inte lockat mig så mycket. Det är farligt. Det är farligt att köra ute i trafik och så har man trafikregler att rätta sig åt så då kan man ju inte köra så fort man vill.

Men det börjar mala i huvudet. Varför satsade jag inte på alpin skidåkning i alla fall. Jag hade varit bra på störtlopp. Och vad har det med skoterkörning att göra tänker ni. Nä, jag vet inte. Jo, farten är den samma. Fast det går ju i och för sig mycket fortare i störtlopp. Vi har haft glidtävling när vi varit iväg på skidresor - ofta har jag vunnit.

Ok, jag kör skoter bra och jag glider bra, därför skulle jag varit bra på störtlopp. Nä, kanske är det inte så enkelt. Men jag ångrar ibland att jag inte satsade på något sport när jag var liten. Det var ju badminton ett tag men det var inget för mig. Jag red ett tag men det var inget för mig. Jag var faktiskt lite rädd när hindren blev för höga.

Jag ska berätta en sak för er som det inte är många som vet. En gång när jag var liten. Jag tror faktiskt jag gick i gymnasiet. Kanske att Christel var inblandad. Det var innan datorns tid. Då skrev jag ett brev till någon högt uppsatt inom alpin skidåkning. Han som tränade de som de satsade på. Jag skrev att jag tyckte det var roligt att åka skidor och jag tyckte själv att jag var superduktig men att jag aldrig åkt i en bana förut. Vad tror du om mina chanser att bli en stjärna inom alpinåkningen? Tror du jag kan träna upp mig så jag blir bra? Jag bor visserligen i skåne men det går ju att ändra på. Ungefär så skrev jag. På fullaste allvar alltså. Jag ville så gärna men inte tillräckligt mycket för att verkligen ta tag i det.

Jag fick ett svar. Han skrev något diplomatiskt om att det är stor skillnad på att åka fritt och åka i bana med käppar. Och du är ju inte så ung längre. Typ. Jag förstod piken och la ner det hela. Så var det med det. Tänk om jag hade blivit en som Anja eller Pillan. :-)

Sista dagen och sista åket. På vägen till skiduthyrningen kom vi på hur vi skulle hjälpa Tilde att åka. Typiskt att man kommer på det sista dagen. Det var mamma som såg någon annan som gjorde så med sitt barn. Vi tog en av våra stavar och höll framför henne. Så fick hon hålla i den med båda händerna och så åka. Håller den vuxna i den stadigt så blir det jättebra stöd för barnet. Tilde tyckte det var jättekul och hon åkte ända fram till affären som säkert var 500 meter.

Ja ja, då vet vi hur vi ska göra nästa år. Fast nästa år blir det nog utförsåkning tror jag.

När vi lämnat tillbaka skidor, stavar, skor, hjälm och grejer gick vi upp till Högfjällshotellet och kollade in after skin. Arvingarna var där och spelade och vi letade efter farmor och Åke men det var omöjligt att hitta dem bland allt folk. I ena hörnan fanns en lekhörna med rutshbana och leksaker - perfekt! De har då tänkt på allt.

/Titti

Bad

Idag var vi på Experium. Ett jättestort vattenland som var nytt för säsongen. Vi hade laddat för detta besök men luften gick ur när vi tog reda på inträdet: 198 kr för en vuxen. Hallåååå, man kan väl inte betala tvåhundra spänn för att besöka en basäng!!!

Det var ju i och för sig lite mer än bara en basäng. Men eftersom vi laddat så länge så bestämde vi att vi åker dit i alla fall men Erik och Saga får stanna hemma. Men jag kan berätta att efter att ha varit där i flera timmar var det nästan värt 195 kr. Det var så himla bra gjort och verkligen roligt.

Man kunde åka surfingbräda. Fast det kostade ju extra och man skulle ju ha instruktör och grejer.

Den här vattenrutshbanan åkte vi många gånger. Man fick fullt med vatten i ansiktet när man kom ner men det var helt ok för Tilde. Konstigt nog. Hon som gnäller bara hon får en droppe vatten i ögona hemma i badkaret när vi ska tvätta håret...

Utanför åkte de skidor.

Så hade de ett café där man betalde med sin klocka man fått runt handleden. Sååå smart. Vem har pengar med sig in i badhuset? Nä, ingen. 600 kr på krita. Helt perfekt! Och varmt var det också i caféet. När man går upp och sitter stilla bara i baddräkt fryser man ofta och vill ha handduken. Jag gick och hämtade min handduk för det kunde jag räkna ut att den behövde jag. Nä, det hade de också tänkt på. Extra värme i cafét ska vi ha. Perfekt!

Utomhusbad fanns också. Vattenfall, bubbelbad och grejer. Varmt vatten var det också. Jättefint! Det kan jag verkligen rekomendera om ni ska åka dit, fast än det var lite dyrt.

På kvällen gick vi en promenad och handlade hushållspapper som fick åka pulka hem.

/Titti

Våffla

Saga hejar också på Sverige så klart.

En tur till Våffelstugan för att äta just våfflor.

Mys-Saga och Mys-Farmor.

På vägen hem åkte jag och Tilde hundspann. Hon åkte med Åke förra året och han har tjatat om det länge nu men när det väl kom till kritan det här året så backade han ur. Men det gjorde inget. Jag åkte en sväng med henne.

Farmor och Åke fick ligga i våningssäng. Mormor också. Jag, Erik och Tilde låg i dubbelsängen och så Saga i vår resesäng.

/Titti

Krig

Stora utflyktsdagen. Vi skulle åka på tur. Inte gå i de vanliga spåren utan mer vildmarksspår om man säger. Fast vi trodde att det skulle vara spårat där också. Det är ju ganska svårt för oss nybörjare att åka där det inte är några spår att ha skidorna i.

Tilde fick sitta i en pulka bakom Erik. Picknicken med varm choklad var packad. Tildes skidor fick också följa med. Ifall, ifall hon blev sugen och ville åka, vi kunde inte ta risken att inte ta med dem.

Här är spåret vi följde. Fast vi blev inte så långvariga på den leden. Det fanns inga spår där som vi trodde och dessutom var det väldigt kupperat den lilla bilten som vi åkte. Efter bara 100 meter kom världens backe som vi stannade uppe vid och kollade läget. Det var bara det att jag råkade glida iväg och kunde inte stanna så jag hade inget val utan var tvungen att åka backen hela vägen ner. Det gick ganska bra. Jag klarade nästan hela backen, så slappnade jag av och började tänka att det här går ju bra - vips så låg jag på rygg. Och framför mig hade jag världens brantaste backe, typ sådana som finns på OS-banorna. Nä, det var inget för oss. Upp igen och vidare ut på de vanliga spåren.

Så satte vi oss sidanom spåren och fikade efter en bit. Inte så charmigt och det kom löpare (heter det va, Erik?) förbi hela tiden. Varm choklad med grädde och mackor med ägg och kaviar. Mmmm Mysigt fast det snöade och fast det åkte förbi en massa skidåkare hela tiden.

På vägen hem somnade Tilde och blev nästan igensnöad. Nä, blev hon ju inte. Ser ni ju.

På kvällen grävde Erik ett rum till i Villa Villerkulla. Och så kunde vi inte låta bli att ha lite snöbollskrig. Kul!

Mysigt har man där nere i grottan. Det är ju lite varmt där nere. Eller inte varmt men ni vet isolerat på något sätt. Och så är det även ljudisolerat. Man hör ingenting av vad de säger som står utanför. Häftigt.

/Titti

Trångt

Idag var jag ensam med barnen en stund och jag har lärt mig av misstaget igår. Vi ville ju vara ute och Tilde ville åka skidor igen. Det är lättare att åka skidor i spåren så jag bestämde mig ändå för att testa att gå ner till spåren och åka lite med Tilde.

Saga sov i vagnen så det var lungt. Ingen hjälm och ingen sele behövdes. Och så tog jag pulkan med också ifall hon ville bli buren hem så kunde jag sätta henne i pulkan istället för att bära henne. Mm, det blir bra.

Skidorna fick åka i vagnen på vägen dit annars blev det för jobbigt. Fint väder var det och vi tog det lungt, inte stressa upp sig och inte bli irriterad.

Jag parkerade vagnen lite sidan om spåren. Där kunde jag sitta och njuta av solen och Tilde kunde leka och åka lite skidor om hon ville. Fast där fanns ju inga spår i och för sig. Men de var bara tio meter bort ifall hon ville testa lite. Det är så svår balansgång mellan tjat och uppmuntran. Jag vill ju uppmuntra henne till att testa och åka skidor. Jag vill också att hon ska känna att hon är duktig och att det går bra, bättre och bättre. Men så vill jag inte tjata för mycket för då kväver jag väl henne och då vill hon inte åka längre. Det är hårfint det där.

Hemma vill hon ju inte åka pulka. Jag har bestämt att vi ska åka pulka och tagit på mig alla kläder och så går vi ut. Jag vill jättegärna åka pulka - då vill inte Tilde åka. Så har det varit massor av gånger. Men det är inte bara med Tilde det är så har jag hört. Konstigt. Det som är så roligt - att åka pulka. När vi väl åker tycker hon att det är jättekul och då vill hon åka mer. Min teori är att hon inte har bestämt själv att hon vill åka. Det är ju jag som kommit med idén att vi ska åka.

Det gick bättre idag fast hon ville inte åka så mycket eftersom inte jag hade skidor på mig. Hm, okej då får vi testa med skidor imorgon och i hennes takt.

Hemma i stugan hjälpte Saga till med dammsugningen. Eller snarare sabotera genom att stänga av och sätta på, stänga av och sätta på.

Erik och Tilde grävde en snögrotta med flera, flera rum. Det var Villa Villerkulla och det var Pippis rum, Tommys rum, Annikas rum och polisernas rum. En gång kunde inte mamman krypa genom. Den var för trång och för lång. Jag klarar inte av när jag inte kan sträcka ut armarna rakt ut i sidorna - då får jag panik. Och jag menar panik. Fast om jag anstränger mig så kan jag behärska mig men jag måste verkligen anstränga mig då och tänka bra tankar. Jag har liksom inte utsatt mig för sådan prövning. När jag väl får panik, som jag fick en gång när jag fastnade i ett hål, då eldar jag ju upp mig själv och det blir bara värre.

Fast jag avslutade med att klara alla gångarna. Jag bad Erik stå redo att dra fram mig ifall jag fick panik. Instruerade honom att dra ut mig SNABBT!!! Erik fick visa först så jag såg hur han gjorde och vilken teknik han använde. Gången var för trång så man kunde inte krypa, då slog man emot rumpan i taket. Man var tvungen att åla sig genom. Men det gick bra. Jag var koncentrerad och gick in för det och visste att Erik skulle hjälpa till ifall jag behövde. Inga problem.

Tycker ni om att krypa i trånga gångar? Det är kanske inget man gör varje dag eller ens gör någon gång alls. Man kanske inte vet om man är ok med det eller inte. Jag skulle inte vilja ligga i en kista, fast det gör man nog inte så många gånger mer än en kanske. När jag dör och ska ligga i en kista ska jag ha en rund kista, tack.

Jag har förresten ett presentkort på floating. Tror ni jag klarar av det? Det är nog på gränsen. Men om man kollar på bilden nedan så kan hon ju sträcka ut sina armar ganska bra faktiskt. Och det är ju bra höjd på den också. Jag tror jag klarar det. Och så mysig musik till det. Det kan ju bli hur skönt som helst. Jag ska berätta sen hur det gick.

/Titti