Tidigt i förmiddags gick vi upp till Åkes polare och hyrde skidor. I år blev det bara längdåkningsskidor. Inga utför. Nä, det är så korta och mesiga backar tycker jag så det är inte lönt. Så blåser det där uppe och så kostar liftkortet skjortan. Nä, det blir längd i år. Och bra pris fick vi också. Tackar för det Göran!
Tilde fick ett par skidor också. Hjälmen tycker hon var kul att ha på sig - konstig unge.
Det var jättekul till en början men så var det lite svårt och då blev det: 'Jag kan inte åka skidor. Jag kan inte åka skidor. Jag kan inte åka skidor.' Vi hade en sele som vi trodde att vi skulle ha nytta av men den var mest i vägen. Fast Tilde tyckte nog det var tryggt att ha den runt midjan verkade det som.
Hur lär man någon att åka längdskidor när man inte kan själv? Jag och mamma gick ut med Tilde i spåren. Vi tänkte att det kanske var lättare att åka där. Vi hade också på oss skidor och jag vet inte riktigt vad vi hade förväntat oss av denna första åkning men det slutade med att jag fick bära hem en skrikande och gråtande Tilde flera hundra meter. Puh, det var jobbigt!
Först var det ju så kul men sen blev det jobbigt och så blev hon arg och så blev hon ledsen och sen skulle hon bara bli buren. Det var inte lätt när jag också hade skidor på mig och har fullt chå med att hålla balansen för egen del.
Jag och mamma ville åka lite själv i spåren så jag fick bära hem Tilde. Men när hon kom på att jag var på väg hem med henne blev hon vansinnig. Hon ville åka skidor men när hon åkte skidor ville hon bara bli buren.
Det är nu folk tänker: 'Varför släpar de ut ungen i spåren. Stackars henne, hon vill ju inte. Låt henne leka i snön som ett barn istället för att ha pjäxor och skidor på sig. Så ska jag aldrig göra när jag får barn.' Hade jag varit där för tre år sedan och hört en unge som Tilde hade jag tänkt så. Och inte bara "hade", jag har tänkt så flera gånger tidigare. Konstigt hur man kan förändras. :-)
Hon ville ju faktiskt åka skidor, det var inte vi som tvingade henne. Jag frågade henne hela tiden om vi skulle gå hem och sluta åka men det ville hon inte. Så det så. Hon fick prova på det lite så fortsätter vi imorgon. Alltid har vi lärt oss något av detta - allihop.
Jag och mamma tog oss en liten runda för att känna på skidor, snö och spår. Det gick ju himla bra både för mig och för mamma. Mina små, små, små kunskaper som jag lyckades erövra förra året satt kvar en del av dem. Och mamma hon verkade vara född på längdskidor. Har inte åkt sedan hon var nio år...hm, vet inte det ja.
Så underbart fint det var. Synd att man inte hade stora kameran med sig. Fast jag har den i stugan. Men det är för jobbigt att ta med på en skidtur. Jag tog några fina bilder i alla fall med lilla kameran så får jag gå en runda sedan med stora kameran för att bara fota och inga barn ska med.
Vi fick en fin stund i solen när vi kom hem från vår skidtur. Varm choklad med grädde, mmmm. Underbart! Spåren låg bara 100 meter från vår stuga. Det var bara att sätta på sig skidorna direkt utanför dörren och köra iväg. Så jäkla bra läge på stugan. Inte allt för långt till affären och Högfjällshotellet heller.
/Titti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar