6.20 i morse lämnade Lenne oss och lidandet bakom sig. Han sitter nu bland blommande äppelträd i en solstol och njuter av värmen. Han avnjuter en ljummen öl och har Missan precis nedanför solstolen. Han har det bra nu, han har det skönt. Tiden i Nangijala går mycket snabbare än här på jorden så han behöver inte vara ensam så länge, det säger i alla fall Jonatan Lejonhjärta. Och förresten är han ju inte ensam, han har Missan med sig.
Vi åkte till Lenne efter frukost, framme vid 11 någonting. Birgitta var där och Ulla, sköterskan. Vi gick in till Lenne och sa hejdå. Usch, det var så hemskt. Men han var avslappnad och lugn. Det var inte riktigt Lenne som låg där, bara hans kropp. Lenne, var någon helt annan stans - i Nangijala.
Dick och Erling kom och sa hejdå. Anna & Niklas kom vid 13. Vi satt och pratade om Lenne, var glada och ledsna om vart annat, vi kom in i olika faser. Men det var bra att träffa lite annat folk också. Att prata och höra om glädjeämnen också.
16.30 kom den stora hemska svarta och hämtade Lennes kropp. Under tiden var jag och Niklas och lämnade Missan för färd till Nangijala.
På kvällen gick vi ut och åt allihop. Vi valde såklart Strandbaren - Lennes favoritrestaurang. Det kändes helt rätt för oss alla att avsluta kvällen där. Det hade Lenne velat. Birgitta och Niklas beställde in Lennes "det vanliga", dvs. en öl och en Jägermeister.
/Titti