Hur kommer det sig...

Jag och Saga var på BVC idag. 7630 gram. Hon ligger före Tilde i både vikt och längd men har mindre huvud som Tilde vid samma ålder.

Jag läste en lapp på anslagstavlan på BVC som var sååå bra:

"Hälsningar från ditt barn.

Var inte rädd för att vara bestämd,
jag föredrar att veta var gränsen går.

Lova ingenting om du inte kan hålla det,
då förlorar jag förtroendet för dig.

Ge inte efter om jag provocerar,
då söker jag bara efter fler lättvunna segrar.

Rätta mig inte inför andra. Jag kommer att lyssna
mycket bättre om du talar med mig när ingen hör på.

Fråga mig inte varför jag gjorde så dumt.
Jag vet faktiskt inte.

Kom ihåg - jag lär mig mer av en förebild än av en kritiker."

Jag tycker det är så jäkla bra skrivet! Och mycket bra att spara undan i minnet för att lätt kunna plocka fram. Bäst av allt tycker jag: 'Fråga mig inte varför jag gjorde så dumt. Jag vet faktiskt inte.' Det är ju faktiskt så jäkla dumt att fråga: Varför? Dessutom har jag lärt mig på en ledarskapskurs att ordet 'Varför' gör att den man frågar känner sig trängd och kanske påhoppad och hamnar i försvar. Och det är inget bra om barn känner så. Läraren på kursen sa att de barn som får frågan 'Varför' hela tiden kommer att bli jättebra försvarsadvokater när de blir stora. Istället ska man fråga: 'Hur kommer det sig att du ...' Fast det är ju lite svårt att göra till ett barn, jag håller med. Men ordet 'Varför' är ju lite aggresivt och känns inget bra att svara på. Eller hur!? Nä, fråga inte varför och lämna frågan 'Hur kommer det sig...' till lite senare i livet.

/Titti