Ont

I morse när jag klädde på mig så kom Tilde in och bad mig komma och titta på något. Då sa jag något som jag kanske kommer att få ångra djupt...

'Vänta lite, jag ska bara ta på mig bh:n så inte grannarna ser mina tuttar.' Det var ju ovantligt korkat att vara sååå utförlig i mitt svar.

På eftermiddagen när jag hämtat Tilde och vi åkt upp i hissen, stod utanför dörren hörde vi våra grannar innanför deras dörr. Då sa Tilde: 'Ska grannen titta dina tuttar?' Ööhh... jag skrattade gott men förstod också att det kanske inte var så bra sagt av mig i morse. 'Nä, de ska INTE titta på mina tuttar.'

Jag hyvlade av en bit av tummen idag med osthyveln. Ganska stor bit, inte så djup men det sipprade fram blod ganska snabbt. Jag satte på ett av Tildes alla plåster. När jag kom till förskolan och träffade Tilde var det första hon sa till mig: 'Vad har du gjort?' Vilken skarp syn, ett litet plåster på tummen ser hon direkt.

När vi sedan kom hem såg jag att det hade blött igenom och kommit på Sagas kläder. Jag tog då av plåstret för att sätta på ett nytt. Tilde ville se. 'OOOJJ', sa hon. 'Har du ont?' 'Ja, jag har ont. Jag behöver nog ett nytt plåster.' Det taggar igång Tilde. Hon tar ner mungiporna och säger att hon också har ont i tummen och vill ha plåster. När jag säger att det är ju jag som har ont i tummen och inte hon tänder det henne ordentligt. Hon biter sig i tummen så hela huvudet skakar. Börjar gråta med riktiga tårar och säger att hon har ont i tummen och vill ha plåster. Jag kan inte låta bli att dra på mungiporna - uppåt alltså. Fast det ska man nog inte göra i det läget. Men det var ju så, så ... jag hittar inte ord. Ni fattar.

Så går vi till städskåpet och hämtar Nalle Puh-plåstren. Nu har hon slutat gråta, är till och med på bra humör - glad. 'Vill du också ha Tiger?'

Alltså, vad försegår i hennes hjärna när hon biter sig i tummen så det gör ont, börjar gråta på riktigt, gnäller att hon har ont och vill ha plåster? Hon brukar inte "skada" sig på det viset för vi brukar hämta plåster direkt. Den här gången sa jag att det är ju JAG som har ont och inte hon. Då var hon tvungen att "skada" sig själv. Förstår ni? Ja, hon vill ha uppmärksamhet. Men får hon inte det då? Jo, eller kanske inte så mycket som hon hade velat. Speciellt inte idag när jag är ensam och Erik är i Holland. Äh, jag vet inte. Vi ger henne plåster och tycker synd om henne och blåser på det onda så glömmer hon det och så kan hon sova gott. Ofta är det ju på kvällen när hon ska sova.

Och nu ska jag också sova. Gonatt!

/Titti