När jag var liten...

En liten, liten, liten tand har tittat upp ur tandköttet på Saga.

Jag kanske måste smörja in mina händer lite...

Faktum är att jag få så himla torra händer när det är kallt ute. Och nu har jag börjat få självsprickor på fingrarna också. Det gör så himla oooont. Men smörjer man bara in sig så borde väl det bli bra.

När jag var liten och skulle sova så satt mamma i min säng. Jag la huvudet i hennes knä och hon klappade mig på kinden och i håret och det var så mysigt. Men jag kommer speciellt i håg att hon hade så nariga fingrar så när hon klappade mig var det något som rispade mig på kinden. Det var inte så skönt alltid. Någon liten, liten skinnbit som stod upp från fingret som känndes så stor och hård. Jag kommer ihåg att jag tänkte att "sååå ska minsann inte jag ha det när jag blir stor"... suck och stön. Det är precis jag har det nu. Och kanske ännu mer vad vet jag. Ni tjejer vet att när man tar på sig ett par nylonstrumpor och man fastnar med fingrarna... då är det kört. Måste det var så?

Mamma - har du fortfarande sådana fingrar? Hjälper det om man smörjer in med vanlig handkräm eller måste man har typ nagelbandskräm eller något? Fast det är ju inte bara nagelbanden, det är ju över allt på fingertopparna. Har ni män också det så?

/Titti